Individuell terapi betyder terapi för personer i olika åldrar med personliga motgångar som påverkar det dagliga livet på ett negativt sätt, till exempel frågor kring självkänsla, ångest, en känsla av tomhet, depression, identitets-, sexualitets- och självbilds-, separations-, beroende frågor och olika psykiska krissituationer som personen behöver hjälp till för att klara av.
Längden av terapin varierar, ibland tar bearbetningen av problemet vara längre (t ex vid svåra personlighets-, depressions, kommunikations- eller ångest problem). I korttidsterapi är orsakerna och målen är tydliga och vi arbetar snabbt och kraftigt. Till exempel vid olycka, död, panikångest och andra kriser, samt betydande förändringar i livet (uppsägning från arbetsplatsen, skilsmässosituationer kan vara exempel på detta).
Parterapi: Fokus på interaktionen i förhållandet eller kring en krissituation, runt ett specifikt problem. Ofta vill par hålla ihop trots problem och är villiga att bearbeta för förhållandets fortsättning. Ibland diskuteras ifall förhållandet fortfarande har möjligheter att överleva och i fall av skilsmässa kan det vara tryggt att gå igenom orsakerna och framtidstankar i närvaro av en utomstående yrkesperson.
Familjeterapi behandlar familjen som helhet även skulle bara en familjemedlem mår dåligt. Det lämpar sig för behandling vid allvarliga psykiska störningar, men även för lindriga psykiska störningar inom familjen. Utbildningsfrågor, att få barn, föräldraskap och relationen föräldrarna emellan, kommunikationen inom familjen är ofta i fokus i familjeterapi. Behandlingen kan ske en gång i veckan, en gång i månaden eller i händelse av kris många dagar i rad – ett eller två år. Det kan vara temporärt eller återkommande, som en del av en familjemedlems vårdprocess.
Separationer kan vara utmanande
