Vad är Psykofysisk psykoterapi?

 

Den fullständiga texten är en sammanfattning från följande websidor (egen översättning):

http://www.psykofyysinenpsykoterapia.fi/psykofyysinen/
http://www.ceciliawaldekranz.com/kroppspsykoterapi/

Psykofysisk psykoterapi är en kropps intergrerad/orienterad psykoterapi som en huvudtitel för psykoterapier, där kroppen – sinnet/känslan/välmåendet växelverkan ständigt är i centrum. Människan ses som en helhet, med kroppen och känslorna förbundna med varandra, samtidigt som människan ses som en del av sin miljö och ett nätverk av relationer. Tillväxt miljö, kultur, upplevelser, relationer och livet påverkar individen och individer reagerar med varandra.

”Wish to live a life that causes my soul to dance inside my body”
Dele Olanubi

I Psykofysiska psykoterapin arbetar terapeuten förutom genom diskussion också med kroppsbaserade metoder. Uppmärksamhet riktas mot kroppen medvetandet och icke-verbal interaktion. Förståelse för det autonoma nervsystemets funktion och reglering av vakenhet är kärnan i psykoterapi. I kroppsorienteradepsykoterapin uppmärksammar känslan av interaktiv reglering och målet är att utveckla patientens självreglerings färdigheter.

Den kroppsintergreradepsykoterapin har sina rötter i 1900-talets psykoanalysteorier. Grundare till Psykofysiska förhållningssätt mm. Otto Fenichel (1897-1946), Sandor Ferenczi (1873-1933), Georg Groddeck (1866-1934) och Wilhelm Reichia (1897-1957), som blev intresserade av hur psykets struktur och försvarsmekanismer påverkar patientens fysiska/kroppsliga nivåer mm. muskelspänningar och andning som begränsningar och hur man genom kroppen kan påverka och nå känslor som enbart genom psyket inte kunde nås.

Under de senaste hundra åren har den psykofysiskapsykoterapin utvecklats jämsides med andra psykoterapier och neurovetenskapen. En mängd olika kroppspsykoterapi relaterade teorier finns i hundratals. I Finland har Psykofysiskpsykoterapi utbildning organiserats av två föreningar: Suomen luonneanalyyttinen kehopsykoterapiayhdistys ja Psykofyysinen psykoterapia ry (entiseltä nimeltään Suomen psykofyysinen psykoterapiayhdistys).

Psykofyysinen psykoterapia ry, ordnar utbilning baserad på George Downings metod och livsarbete. Downing bygger de tidiga stadierna i sin metod på psykodynamiska objektrelations teorin. I de senare stadierna, tog han mera inflytande från den kognitiva beteendeterapi som teori och metod. Psykofysiska psykoterapi arbetssättet är integrerande och flera psykoterapiinriktningar upplever det som meningsfullt att kombinera det med sin egen referensram. Downings teori fokuserar på kroppens organisering (organisera kroppen). Detta koncept avser alla nyanser och förändringar som händer i kroppen i alla dess handlingar och interaktioner. Dessa små förändringar är ständigt i kontinuerlig rörelse och uttrycks genom tex positioner, rörelser, gester, ansiktsuttryck, rösttoner, muskelvävnaden och i andningen. Kropps organiseringen består av proseduralistisk information och sker i stort sätt i det undermedvetna. Det är dock möjligt att bli medveten om dessa små rörelser med tillhörande känslor och tankar.

Kropps organiserings modellerna skapas och utvecklas i den tidiga barndomen och fortsätter att utvecklas under barndomen och tonåren. I vuxen ålder, utnyttjas vissa modeller ”överexploaterade”, medan andra är ”underutnyttjade”. Modeller som varit nödvändiga i ett tidigare skede av livet kanske inte längre fungerar. Med I I Psykofysisk psykoterapi är det möjligt att öka medvetenheten om kroppens sätt att organisera och interagera och lära känna igen mer lämpliga modeller. Syftet med psykofysisk psykoterapi är att lära kroppens organisering och därmed också regleringen av känslomässig flexibilitet i dess bredare skala. Huvudsaken är denna process bygger på hur ömsesidiga relationer internaliseras, och på människans förhållande till sig själv och omvärlden.

Psykofysisk psykoterapi kan arbeta med mycket subtila metoder. Terapin tar alltid hänsyn till patientens sinnesläge och känslornas regleringförmåga. De metoder som används är alltid relaterade till terapibehandlingen med i förhållande till kvaliteten av behandlingen och det aktuella sammanhanget.